Heléne Nellmer

Det är med stor sorg jag måste lämna tillbaka Vofflan till Sofie.

Jag har tvättat henne, klippt klorna och även trimmat lite på henne.
Nu är hon så fin som man bara kan bli.
Vill ju att Sofie ska få hem en ren och snygg hund;)

Igår natt kunde jag inte sova mycket.
Jag låg mest och grät tyvärr:(
Hur kan man bli så fäst vid en hund så här?
Det är inte klokt kan jag tycka.
Nu förstår jag hur alla hundägare mår när de måste lämna sina hundar eller när de går bort.
FY!!!
Jag vet inte om jag vill gå igenom det.
Vi har funderat jätte mycket på att vi ska skaffa en egen hund till familjen.
Vet inte om det är så bra just nu.
Känns som man skaffar ett surrogat bara.
Ja Jag vet inte?
Vi får fundera igenom det här många gånger innan vi bestämmer något.

Nu är det inte så att vi aldrig mer kommer att träffa Vofflan igen för det kommer vi alltid att göra.
Sofie är våran älskade dotter:) och det är ju hon som har henne.
Men just nu är det bara så svårt.

Hon har varit en av mina stöd nu när jag kom hem från operationen.
Det är hon som kommit och sovit på min arm slickat bort mina tårar när det varit som värst.

Nu är det inte bara hon som stöttat mig under all den här tiden, NEJ absolut inte.
Min Älskade familj har varit mitt BÄSTA stöd!

Men det är alltid skönt att få skriva av sig det man känner för tillfället.



Ta väl hand om din matte nu!

Älskar dig som om du va en av mina döttrar.

Mamsen